År 1980 så föreslog fysikern Tim Berners-Lee, som var en entreprenör vid CERN, och gjorde även en prototyp för ENQUIRE, ett system åt CERN forskare som de kunde använda för att dela dokument. Berners-Lee skrev år 1986 ett memo som föreslog ett Internet-baserat hypertext system. Berners-Lee specificerade HTML och skrev browser och server mjukvaran i slutet av 1990. Samma år så enades Berners-Lee och CERNS datasystem ingenjör Robert Cailliau om en gemensam ansökan om finansiering, men projektet var inte formellt antaget av CERN. I hans personliga anteckningar från 1990 så listade han ”några av de många områden där hypertext används” och satte ett uppslagsverk först.
Den första beskrivningen av HTML som var öppen för alla var ett dokument som kallades för ”HTML Tags”, som först nämndes på Internet av Berners-Lee sent år 1991. Där beskrivs 18 element som omfattar den inledande, relativt enkla designen av HTML. Förutom för hyperlink tagen, så var de här starkt influerade av SGMLguid, ett in-house SGML-baserat dokumentationsformat av CERN. Elva av dessa element finns fortfarande i HTML 4.
HyperText Markup Language är ett märkspråk som webbläsare använder för att tolka och komponera text, bilder och andra material till visuella eller hörbara webbsidor. Standardegenskaper för varje del av HTML-koden är definierade i webbläsaren, och dessa egenskaper kan förändras eller förbättras av webbsidans designers ytterligare användning av CSS. Det går att hitta många av textelementen i ISO tekniska rapporten TR 9537 från 1988, ”Techniques for using SGML”, vilket i sin tur omfattar funktionerna i de tidiga textformateringsspråken så som det som används av RUNOFF kommandot som utvecklades i det tidiga 1960-talet åt CTSS (Compatible Time-Sharing System) operativsystem: de här formateringskommandon härrör från den kommandon som användes av maskinsättare för att manuellt formatera dokument. Dock så är SGML begreppet av generaliserat pålägg baserat på element (inplacerade kommenterade områden med attribut) snarare än endast utskrifteffekter, med även separationen av struktur och pålägg; HTML har successivt flyttats i denna ritning med CSS.
Den historiska loggan skapad av W3C
Berners-Lee ansåg HTML vara en tillämpning av SGML. Det var formellt definierad som sådant av Internet Engineering Task Force (IETF) år 1993 med offentliggörandet av det första förslaget till en HTML-specifikation: ”Hypertext Markup Language (HTML)”Internet-Draft av Berners-Lee och Dan Connolly, som inkluderade ett SGML DTD (Document Type Definition) för att definiera grammatiken. Förslaget gick ut efter sex månader, men var känt för sin bekräftelse av NCSA webbläsares anpassade tag för att bädda in-line bilder, vilket återspeglar IETF:s filosofi för att basera standarder på lyckade prototyper. Likaså, Dace Raggetts konkurrerande Internet-Draft ”HTML + (Hypertext Markup Format)” från slutet av 1993, föreslog standardisering av redan genomförda funktioner så som tabeller och fylla ut formulär.
Tim Berners-Lee
Efter HTML och HTML+drafts gick ut tidigt år 1994, så skapade IETF en HTML Working Group, som avslutade ”HTML 2.0” år 1995, den första HTML-specifikationen som var avsedd för att behandlas som en standard mot vilka framtida implementeringar borde baseras.
Ytterligare utveckling under ledning av IETF körde fast av konkurrerande intressen. Sedan 1996 så har HTML specifikationer bibehållits, med intag från kommersiella programleverantörer, av World Wide Web Consortium (W3C). Fast år 2000 blev HTML även internationell standard (ISO/IEC 15445:2000). HTML 4.01 publicerades sent 1999, med ytterligare error som publicerats under 2001. År 2004 så började man utveckla HTML5 i ”Web Hypertext Application Technology Working Group (WHATWG), som blev en gemensam slutprodukt med W3C år 2008.
